2009-05-16 började Sorbus och jag en kurs i viltspårning. Vi har haft en vår och sommar fylld med träning.
Jag har inte tidigare hållit på med spårning så jag tänkte att det kan vara bra att gå en kurs, tror att det kan vara lätt att göra fel i början, även om det finns mycke litteratur på området att läsa. Men att läsa om en sak och att utföra det i praktiken är skillda saker.
Så i maj och juni träffades vi, 6 tjejer med hund + kursledaren, och la spår åt varandras hundar. Det var bra träning för mig som hundförare att gå ett spår som någon annan lagt, man lär sig att läsa hunden på ett sätt som man inte kan om det är en själv som lagt spåret. Även om spårläggaren har markerat ut spåret med snittslar så måste man lära sig att lita på hunden.
Efter det att kursen var avslutad har jag forsatt att spårträna Sorbus med spår som jag själv har lagt. Jag har lagt olika typer av spår, mycket träning av vinklar och spår med hinder, typ mindre bäckar eller diken fyllda med vatten, och det har funkat bra. Sorbus gillar att spåra, man ser att han blir glad när jag tar fram spårlinan, han vet vad som gäller.
Jag har även under älgjakten fått pröva honom i "skarpt" läge. Det gillar han ännu bättre, han blir mera spårnogrann och visar tydligt ut om det finns blod eller annat från skadad älg. Han sköter sig.
Jag kanske går något spårprov med honom till sommaren, vi får se vad som händer. Det är i vart fall roligt att spåra med Sorbus.